man är ju bara ung vild och fri en gång. så vad gör det att man lever lite hullu när man kan?
bara man gör det med den bästa man kan hitta och ha roligt med! ♥

när man har varit så duktig som jag har varit dom tre senaste dagarna med bakning, terassoljning får man sätta sig i solen en stund och njuta och göra absolut ingenting. på lördag är det 5 års kalas med ca 30 personer inkommande och sen ska jag få bryta ut min ungdomlighet med käraste angeline på kärpänen. gudars så länge sedan det var! prio ett att längta till. prio två är en underbar stockholm kryssning jag ska göra med mamman i familjen och barnen (13-15/8) som tack för att jag hjälper till med terasserna och att vi ska ha lite kvalitetstid tillsammans. sött! sen är hon borta i tre veckor (kanske) och sen är de plötsligt tid för mitt tandläkarbesök, då är de redan slutet av september! gudars vad tiden går, vid den tiden is it really important angeline ja tessa that we start to search for apartments and job etc!!!! då är det bara 4 små månader kvar i min fina familj. det känns i hjärtat redan nu.. ♥

 

se on totta juu... 

att komma tillbaka och kastas in i dom nästan vanliga dagarna, (nästan dvs att flickan har sommarledigt från dagis och jag har båda hela dagarna och det gör att vi måste hitta på mer saker att göra osv.) får det att kännas som att jag aldrig har haft ledigt i två veckor. bra och dåligt eftersom denna känslan som kommer om kvällarna när jag släckt allt och ligger och inväntar sömnen som fortfarande verkar vara svensk tid, känslan av att inte se mamma och pappa någon gång under dagen igen. liten tung känsla som jag sedan länge blivit av med har satt sina spår igen, för att ha dom där i tre veckor är för bra för att vara sant. ni får gärna skratta åt mig just nu, men jag är en riktig liten föräldrarflicka innerst inne, både mammas och pappas flicka. som mamma uttryckte det, "den som är mest mammig flyttar längst bort". tur att internet och dagens teknologi finns, annars hade jag nog inte klarat detta, och TUR att jag har en såndan fin familj och sådana UNDERBARA vänner så jag känner att jag trivs lika bra här som i tryggheten hemma i haparanda, för vad är spännande med att leva i konstant trygghet? ingenting egentligen. det är mycket roligare (enligt mitt syfte, inget ont till de som trivs i mindre städer) att vara i en storstad, smida planer som man inte har en aning om ifall dom verkligen kommer att funka!

för jag säger, TERVETULOO HELSINKIIN

för hur mycket hemma alltid kommer vara hemma, så åker jag imorgon HEM.
 hem till härligaste helsinki!

min söt tös!

och såklart alltid vår lilla pojk med!

mun paras tyttöt suomessa!

och såklart att leka! hhehe

jag kan inte ens räkna hur många gånger jag brukar logga in på blogg.se börja skriva ett inlägg, inse att jag inte har något att säga och trycka "logga ut" anledningen är ju, jaa, jag har inget att säga, inga speciella känslor i kroppen som jag bara måste få ut, förrän idag. jag har varit hemma en vecka och jag börja känna att det (som min mamma brukar uttrycka det) börjar rycka i stortån, neråt. snart har jag träffat alla här uppe jag vill träffa och då börjar de kännas lite saknad efter dom där nere. varför kan man inte ha allt på en gång? varför måste jag sakna norr människorna när jag är i söder och sakna söder människorna när jag är i norr? livet är inte lätt näe men förhoppningsvis blir det lättare.

på tal om saker som blir, kom jag tyvärr inte in på hanken detta år men ingen skada skedd, jag ser det som en erfarenhet och gör ett nytt försök till nästa år, och då vet jag hur det går till, behöver inte vara lika nervös och ska börja plugga längre innan! för in ska jag då!