börjar få lite panik och ångest. ångesten har suttit i där ända sen min chef på ikea ringde och frågade om jag kunde tänka mig att ta några veckor pga massa avhopp. mitt hjärta och min kropp skrek "neeeeeej!!!" men min hjärna sa "pengarpengarpengar!" och ut genom min mun kom "nåjoo, nog skulle jag väl kunna.." sedan dess har jag hunnit tacka nej till att börja två veckor tidigare utan tog endast en vecka tidigare och även ett nej till att jobba en vecka längre, sa att jag behövde den tiden till att packa ihop mig eftersom jag flyttar en vecka efter.

flytten ja, bara två månader kvar. igår var de exakt. börjar komma lite panik känslor där med, usch, vill inte lämna mina fina fina vänner här, kan jag inte få ta med dom och ställa dom i bokhyllan i mitt rum där? vill ni de? nu ska ni inte tro att jag ångrar mig på något sätt! jag vill absolut fara och jag längtar efter att få lämna vissa och hela skiten här hemma för jag trivs inte. jag vill leta upp nya äventyr när jag sett de mesta här uppe, träffa nya människor bo någon annanstans. de är tur att dom flesta förstår mig, om man ska lyckas här i livet är steg 1 att ta sig här ifrån, ingen lyckas i haparanda, ingen lyckas i norrbotten. Nu har jag gått balen, jag kände mig faan fin och hade en stilig balparter, jag tog studenten, söp mig full i världens bästa sällskap och vi hade förbannat kul, de kan man faan se på facebook!!


(helt seriöst, varför kan jag inte ladda upp nya bilder här? börjar bli riktigt irriterad på de!)