jag har aldrig trott att någon är ämnad för någon, jag tror på att man kan hitta den man kan spendera hela livet med men jag har aldrig trott att det var meningen att man skulle träffa någon men nu har jag börjat tvivla på det.
en gång för länge sedan var de en flicka som flyttade från trygga norrland till en släkting nere i småland. när hon åkte förbi med bussen påväg till sitt jobb så stod en pojke, eller ja, en ung man, utanför sitt jobb och sopade framför porten och såg henne sitta där i bussen och tänkte "hon ska jag ha!" och på något vis fick han henne och hon var 18 år när dom gifte sig. detta läste jag från haparandabladet för x-antal år sedan och de handlade om min mormor och morfar. sedan dom gifte sig har de gått nästan 52 år sedan och helt plötsligt blev min älskade, älskade mormor dålig. morfar såg henne inte på två veckor och mormor pratade om morfar konstant i sömnen eftersom han inte var brevid henne och morfar kunde vakna upp mitt i natten och tycka att mormor ropade på honom. ett sådant tillfälle var det på söndag morgon. morfar hade vaknat halv fyra på morgonen och tyckt att mormor ropade på honom och kunde inte somna om, något kändes extra fel. den morgonen fick hon svårt att andas. eftersom det var en tydlig förändring över en natt åkte vi till sunderbyn för att vara med henne och min morbror kom med morfar någon timme efter och när han kom in i rummet tog han hennes hand och sa "hej älskling". det lät så vackert i mina öron att fortfarande säga det efter nästan 52. att ens se henne ligga där helt blek och nästan inte ens vid medvetandet är inte rätt i mina ögon, hon är ju supermormor, klarar allt, gör allt för alla och en fantastisk person. och att se morfar sitta där med sin livs kärlek i handen som står och balanserar på linjen mellan liv och död är så hemskt att se, men att han fick sitta där betydde allt för honom. klockan halv sex på morgonen den 22 februari slutade hon andas i sömnen, med galopp cancer i magen och världens största hjärta, jag önskar jag kunde ha gjort mer för dig, men jag vet inte vad finaste finaste du. förlåt.

det jag har förstått efter allt detta är att äkta kärlek finns, det finns hopp för mina föräldrar att komma in när den ena ligger på dödsbädden och säga "hej älskling" med gråten i halsen och vakna upp och veta att något är fel. det finns hopp för kärleken, det är bevisat!

det finns dom dagar man inte ens vill uppleva, och de finns dom dagar man vet kommer inom en snar framtid som man absolut inte vill ska komma, så snälla snälla gud, värld, ödet eller vad de nu är som bestämmer, låt det inte komma, det gör för ont.

som vanligt är min vanliga tur här. har något som inte går att bota med antibiotika men vet inte heller hur länge hostan riva i luftvägarna. de låter inte som att du har slemm heller.. här; vi skriver ut hostmedecin för torrhosta!
och eftersom de låter ungefär som att jag ska spy upp en död fisk när jag hostar ids jag inte fara och fira karro 18 år eftersom jag varken kan dricka alkohol eller köra bil efter att ha tagit dendär hostmedecinen för jag kommer bli väldigt sömning. därför firar jag min lördag kväll med 10 ml hostmedecin och sen sängen!
min tur har även infallit på valborg 2 år irad och nyår, skit skoj!

jag har hamnat i den jobbigaste perioden av alla. jag känner mig hungrig men när jag öppnar skafferiet  börjar jag må illa och känner inte för att äta något. kan bero på detta jävla halsont jag har fått efter helgens festligheter vilket också gör att jag har svårt att sova i samma veva som jag passar oliver till på torsdag.

på torsdag ska jag även hämta min bror från flygplatsen, han har varit borta i snart två veckor och endast när jag tänker att han är på andra sidan jordklotet saknar jag honom, annars är de bara som att han är i sin lägenhet och inte har varit och hälsat på här hemma på väldigt länge. hoppas han har köpt något kul till mig.



ang. förra inlägget, nu har jag börjat ta tag i saker igen, utvecklade lite min profil och ställen jag kunde tänka mig att fara till och beslöt mig jag skulle kunna åka till finland! mycket hellre där än sverige för ett tag och idag när jag loggade in på hotmail låg en finsk familj och väntade på att jag skulle svara åt dom. och jag svarade att jag var intresserad. man behöver ju inte bestämma sig ännu.