idag ska vi moikka äiti till mamman i familjen som åkte ut på en liten työmatka Helsinki-Hong Kong-Sidney-Paris-Helsinki och är borta till nästa vecka på fredag. kickstartade därför denna lite extra jobbvecka med att idag ha barnen ensam eftersom pappan var tvungen att gå på (hahahhahhahahaha) lady gaga konsert. jag kan inte sluta reta honom, ni som vet hur han ser ut kanske förstår mig men för er som inte har en aning är det synd om. hihihi.
men det jag måste säga är att jag är väldigt lycklig just nu. om en månad får jag komma hem en sväng, konstigt nog längtar jag inte nog mycket som jag brukar, jag vill se isi ja äiti och TOTTA KAI mina ihanaa kaverit. men, tänk så mycket jag kommer missa här. livet vrider och vänder på sig, vad ska jag ta mig till fram till nästa höst om jag kommer in på hanken? eftersom familjen inte ännu har hittat någon finns min plats kvar, och även om dom skulle hitta någon skulle den finnas kvar. vill och vill inte. vi får se, vi får helt enkelt se för ingen kan ju se in i framtiden HUR mycket man än vill.
varför måste det finnas så mycket regler hur man ska bete sig? man ska inte vara för angelägen till en person man just har träffat, så man bör lägga ifrån sig mobiltelefonen en stund efter man läst ett sms och vänta fast man inte vill något hellre än att svara. man bör låta bli att ringa om man har hört av sig senast, för att se hur länge de tar för personen att höra av sig. helt ärligt är det är ganska fucked up värld men ändå bör man lyda reglerna för att se om en person är bra? sen är det väl totta kai att det är lika från andra sidan så sitter man egentligen bara och väntar på att någon ska vara modigast och trotsa reglerna? ja, man får ju se.
att komma hem fem på morgonen javisst! men varför i hela fridens namn ska jag vakna 1.5 h timme senare och inte kunna somna om fast de är helt tyst i huset? ja, vissa saker kan man ju undra över, eller så var jag helt enkelt för glad för att sova.
jag snodde denna bild av bästa sisko angeline som har haft en som kansikuva bara för att, det är verkligen sant det finns alltid någon, om inte hur många som helst i världen som aldrig kommer tro att du kommer lyckas du är för liten person i världen. det du måste göra är att låta det vara, släppa taget och visa dom hur fel dom har. det gör jag nu, så jag säger bara till er alla; "watch me!"
jag blir så oerhört less, när jag ser bilder på facebook, på typiskt haparanda folk och alla ser helt jävla likadana ut. om en färgar brunt hår, så gör alla det, långt brunt hår med mittbena. sedan färgar alla platina blont och går med alldeles för mycket smink som är så "diskret" sminkat att de inte ska se ut att dom ägnade en timme framför spegeln. det var ganska elakt sagt ja, men skaffa er ett eget jag, våga se ut som man vill göra för vad är speciellt att se ut som alla andra?
en av många anledningar att jag är glad att inte bo där mera.
känslan att man nu vill något mer än något annat, så många saker, nu vill jag lära mig bra finska, nu vill jag att du ska ta någon kontakt, nu vill jag leva så lyckligt som jag bara kan utan denna känsla.
