ibland får man bara sådanadär "jag måste få skriva av mig"-moments, ungefär som nu för mig. jag undrar egentligen vad som hände, allt gick så fort och sedan för långsamt. var vi ment to be eller var vi bara tidsfördriv för varandra? det gör lite ont och tänka för jag har aldrig känt för en person som jag gjorde för dig och vissa stunder under dom senaste dagarna har jag undrat vad som skulle hänt om du kommit fram till vad du kände lite tidigare. skulle det varit vi nu eller skulle det ha slutat likadant, fast kanske spegelvänt? för det är så otroligt roligt att fjanta runt som bara vi kan göra utan att bry sig ett dugg, för just för den studen är det bara vi som förstår varann, finns något finare än att ligga där vid din sida och känns sig tryggast i världen för stunden eller bara sitta i mörket i en bio salong med handen i din. du må helt enkelt varit både det bästa och värsta som har hänt mig och nu ska jag försöka glömma och försöka radera, det kommer ta tid men jag ville bara säga en sista gång, utan att du ens kommer att se det...

 

 

... du betydde för mig av hela mitt hjärta och kanske lite till...